onsdag
i veckan har det inte hänt mycket alls faktikst. varit med linnea och jesper iaf! sen har jag hoppat över alla träningar, kände inte suget direkt! hela skellefteå står verkligen stilla, hela skellefteå! av saknaden av marcus.
det som hände är så ofattbart och ingen kommer förstå, jag tycker så förbannat synd om hans familj och hans närmaste. man tänker inte på annat, hur det hände? vad gick snett egentligen? alla har hoppats att han ska komma tillbaka och ge oss glädjen tillbaka, men nu hörde jag på radion nyss att de hittat skotern i vattnet.
då vet man faktikst inte vad man ska tro. ligger han fortfarande där ute nånstans? det skrämmer så sjukt mycket!
att man inte kan göra nåt heller, är så orättvist, så jävla orättvist! det går inte ens att beskriva. sen igår när jag pratade med mamma sa jag: varför just en så glad kille som marcus? det går inte, NÅN annan. då säger mamma: vet du vad jag tror? jag tror att gud tyckte att han var så fin så han vill ha honom för sig själv. då kan man inte hålla tillbaka tårarna. om gud tog marcus, ska jag aldrig mer tro på honom! så många händer som har varit knäppta för honom, så många som önskat och bett! varför kan inte ett under ske? det har ju gjort det förr. idag ska förmodligen jag linnea & cissi till kyrkan. får se vart det leder! ofattbart, det som har hänt! jag lider verkligen med familjen och de allra närmaste. nu finns det inte många ord kvar, det ända man kan göra är att hoppas jag hoppas så innerligt att han ska komma tillbaka. jag har hört att hoppet är det sista en människa förlorar, det är så sant! kämpa marcus!
det som hände är så ofattbart och ingen kommer förstå, jag tycker så förbannat synd om hans familj och hans närmaste. man tänker inte på annat, hur det hände? vad gick snett egentligen? alla har hoppats att han ska komma tillbaka och ge oss glädjen tillbaka, men nu hörde jag på radion nyss att de hittat skotern i vattnet.
då vet man faktikst inte vad man ska tro. ligger han fortfarande där ute nånstans? det skrämmer så sjukt mycket!
att man inte kan göra nåt heller, är så orättvist, så jävla orättvist! det går inte ens att beskriva. sen igår när jag pratade med mamma sa jag: varför just en så glad kille som marcus? det går inte, NÅN annan. då säger mamma: vet du vad jag tror? jag tror att gud tyckte att han var så fin så han vill ha honom för sig själv. då kan man inte hålla tillbaka tårarna. om gud tog marcus, ska jag aldrig mer tro på honom! så många händer som har varit knäppta för honom, så många som önskat och bett! varför kan inte ett under ske? det har ju gjort det förr. idag ska förmodligen jag linnea & cissi till kyrkan. får se vart det leder! ofattbart, det som har hänt! jag lider verkligen med familjen och de allra närmaste. nu finns det inte många ord kvar, det ända man kan göra är att hoppas jag hoppas så innerligt att han ska komma tillbaka. jag har hört att hoppet är det sista en människa förlorar, det är så sant! kämpa marcus!
Kommentarer
Trackback
