moa & linnea.

jag vet inte varför jag ska skriva det här känslomässiga inlägget men jag måste få prata av mig och att prata med någon är för jobbigt. jag har aldrig trott att något sånt här skulle hända mig, för det är alltid jag som har hållit i korten. jag har fått ett uppvaknande fast än jag har inte sovit på 2 nätter och än mindre kunnat äta mer än det jag blir tvingad till och mina tårar rinner utan kontroll. att lämna ut sitt hjärta till någon är det bästa du kan göra för kärlek är det bästa enligt mig men efter 4 år tror man inte att man ska bli helt jävla totalt nerslagen av ord och sin egna instinkt, att känna sig totalt misslyckad och övervunnen gör inte saken bättre. aldrig någonsin har jag mått såhär dåligt men kanske är det min tur eftersom att jag har sårat gång på gång på gång. allt är bara frustrerande eftersom att jag inte har några svar i min hand men jag har öron och ögon, och det är nog det jobbigaste för mig. allt spelas om och om i mitt huvud och jag vet inte vad jag ska göra för att kunna sova eller slappna av överhuvetaget. jag behöver någon nu som är övertygad att allt ska bli bra, som säger det om och om till mig utan att jag ska hinna tänka på annat. för just nu känns allt hopplöst som att jag förlorat allt som var viktigt, hur kan man vara så jävla dum och tro att något ska hålla i evigheter. för nu förstår jag att jag står kvar själv